I veckan har Petra och Caj förundersökt en grav, Lundby 41, inne på Volvos område i Lundby.
Efter avtorvning har den visat sig bestå av en 6 x 6 meter stor stenpackning och en ca 20 meter lång stenfylld svacka. Dessutom framkom föremål av flinta. När dokumentationen av fornlämningen är klar täcks den över med markduk och återfylls i väntan på fortsatt undersökning i det fall byggplanerna kvarstår.
Hittills har en ny boplats med preliminär datering till stenålder registrerats.
Under två veckor kommer projektet Staden Nya Lödöse visa upp en mobil utställning om utgrävningarna i Gamlestan, som passar både stora som små. Från Rio Göteborg medverkar arkeologerna Imelda Bakunic Fridén och Amanda Azzopardi.
Tema: Vad är vi?
Datum: 17 april – 27 april
Vetenskapsfestivalens skolprogram finner ni här.
Den så kallade Sandarnaboplatsen har undersökts vid ett flertal tillfällen (1930, 1942, 1965, 1973, 1987, 2007, 2015, 2016, 2017 och 2018) och är mest känd för sin överlagrade mellanmesolitiska kontext.
Denna gång är dock det huvudsakliga fokuset på ej överlagrade fynd och anläggningar från sent mellanmesolitikum och metalltid. Den aktuella ytan förundersöktes under januari/februari 2018 varvid anläggningar i form av härdar, gropar, stolphål och kulturlager framkom. Även ett relativt rikligt fyndmaterial påträffades som utifrån teknologiska aspekter kan dateras till sen mellanmesolitisk tid.
Slutundersökningen utförs delvis för att möjliggöra fortsatta förundersökningar av överlagrade fyndförande lager.
På 1910-talet påträffades fynd av flinta i dåvarande åkermark inom undersökningsområdet, bland annat en tjocknackig slipad yxa (RAÄ Lindome 74:1). Fynden tyder på att en förhistorisk boplats kan döljas under markytan. Den arkeologiska undersökningen syftade till att klargöra om så var fallet. Utredningen skulle också ta reda på om någon tidigare okänd fornlämning finns inom fastighetens område, som uppmättes till cirka 5,4 hektar.
Det aktuella området utgör ett mycket lämpligt läge topografiskt sett för förhistoriska bosättningar. Det omfattar en nord-sydligt löpande åsrygg och dess västliga sluttning ner mot Sagsjöns forna strand. Sjön sänktes på 1800-talet men har alltid varit relativt grund. Den avvattnas söderut genom Sagbäcken samt Lindomeån och därefter Kungsbackaån, som har sitt utlopp i Kungsbackafjorden. I forna tider innebar detta att man via vattenlederna kunde färdas mellan Sagsjön och havet. Norr om den undersökta åsryggen finns ytterligare en bäck, vilken rinner ut i Sagsjön. I öster gränsar området till ett kärr och i söder övergår terrängen i en bergsluttning.
Närområdet är rikt på fornlämningar från hela den förhistoriska perioden. Trakten är dessutom en gränsbygd historiskt sett, alltsedan medeltiden och kanske ännu längre tillbaka. Längs den aktuella fastighetens nordliga gräns finns en relativt bred och omsorgsfullt byggd stenmur, vilken även motsvarar sockengräns mellan Lindome och Kållered, häradsgräns mellan Askim och Fjäre och landskapsgräns mellan Halland och Västergötland. Fram till och med freden i Roskilde 1658 tillhörde Halland Danmark. Den tidigare gränsen mellan rikena gick alltså i höjd med Sagsjön.
Resultat av den arkeologiska utredningen blev att förhistoriska boplatslämningar påträffades spridda inom en relativt stor yta. Dock verkar boplatsen legat uppe själva åsryggen och inte på den lilla udden vid Sagsjöns strand där de tidigare fynden ska ha hittats. Lämningarna bestod av en kokgrop, samt flera härdar, gropar, stolp- och störhål. Inom området förekom också fynd av förhistoriska keramikfragment, slagen flinta och bitar av bränd lera. Lämningarnas karaktär tyder på en ytterst preliminär datering till yngre bronsålder-äldre järnålder. Dessutom påträffades förhistoriska gravar i form av ett röse och en stensättning, belägna på bergssluttningen söder om åsen.
Mer information finns på Staden Nya Lödöses hemsida.
På Staden Nya Lödöses Youtube-kanal kan man under december följa årets julkalender som handlar om fynd och händelser från undersökningarna! Där finns även tidigare kalendrar och andra filmklipp.
